idaboye

Mitt liv, skulle vara så mycket lättare med min pappa vid min sida. Varför? 
Han fick mig att skratta, så lätt. Han fanns alltid där. ett samtal bort, och sen var han här. Alltid.

Och om det var något, så fixade han det. Jag vet, jag har glidit fram på en räkmacka. 
Men det var mitt liv! Det är så jag har left.

Och det skulle vara så mycket lättare, om min pappa fanns här nu. Jag skulle få all den hjälp jag ibland kan känna att jag behöver. fegt tänkt kanske. Men det är sant. Det är jag. Det var jag.

Nu är jag själv, med min son. Och det går bra. faktiskt. Det är min dröm. Det är mitt liv. Han är så mycket mer än bara en vanlig unge. Han är Min unge.

-Det jag ville komma fram till, innan Gustav vaknar, är att livet skulle så så annolunda ut om min pappa var i livet.

Det är jag helt säker på. Jag älskar och saknar min pappa. till månen och tillbaka. Men jag får inte tillbaka honom för det.

Jag får allt klara mig utan honom nu. Och det går. Det går bra. Faktiskt.

Det här är min dröm nu. Jag och min son, Gustav. I hundra år. om inte längre.

Jag ska aldrig lämna hans sida och när det är min tur att sticka till Han där uppe, då ska jag krama om min pappa. Hårt, länge. Föralltid, ungefär.