jag är starkare nu, än då.

söndag. Rätt bra start på dagen ändå. Det måste jag säga. Först har grabben sovit hela natten. Hela natten, vilken lyx!
Sen var han på superbra humör när vi vaknade, som alltid. Så vi tog oss en dusch. Då försvann nästan all hans mjölkskorv. plus i kanten på den här dagen.
Och nu ligger han ute och sover. så jag passar på att lyssna på lite J.B, haha, för jag är, helt seriöst, förälskad i hans låtar. Kalla mig mupp.
Men det är välkanske inte det ni kommer hit för att läsa. Ni vill veta om alla framsteg som Gustav gör, och dom ska ni få höra om nu, Han kan, tro det eller ej, Men han killar sig själv under fötterna med hjälp av den andra foten. 
Han skrattar som en tok och tycker att det är jätte kul. Och han kan ta sig fram själv. Eller det var kanske att ta i, men han vänder sig till mage, och sen "drar" han sig framåt. Det är kul. faktiskt. Det är numer sånt jag tycker är kul.
Jag kan skratta länge åt min prins. länge länge. och att han skrattar tillbaka. Vilken grej. Jag blir helt lycklig och varm i hjärtat av min bebis.
Det är underbart!
Jag vet fortfarande inte vart jag hade varit om inte jag hade haft min gustav i magen när min pappa hade gått bort. 
Jag har tänkt på det många gånger, och pratat om det många gånger. 
Men vi kommer alltid fram till att jag tror inte att jag hade funnits kvar här, på jorden, om Jag inte hade Gustav i magen. 
Och om jag hade varit kvar, hade jag knappast varit nykter. Kanske inte ens drogfri. Och jag har aldrig ens testat en drog. Men då hade jag nog kanske börjat.. Hemskt att tänka så. Men min pappa.. Han var den mest fantatiska jag visste. Han var underbar. Han fanns alltid. Han ringde Minst 5 gånger varje dag. Slutade alltid samtalet med Puss. Eller älskar dig. började alltid samtalet med, ITS YOURE DAD! Eller, papa. Det var min pappa. Och jag skulle inte klarat den sorgen om inte jag var gravid. Det vet jag, och många andra med.
Men nu vet jag, att jag är starkare än då.
Jag klarar mer nu, än vad jag gjorde för två år sedan. För jag har varit med om mycket. Väldigt mycket.
Och Gud ger oss bara sånt vi klarar av. Och jag vet det nu. Det gorde jag inte för två år sedan. 
Jag är stark. Och jag vet det. Tack vare både min pappa och Gustav. Och alla mina vänner.
Inte minst min familj. Jag älskar er, allihopa.
Christer, Fredrik, Sebastian. Leon, Tristan, Memin och Douglas. 
Mamma. Ni är familj för mig.
Och såklart, Min egna ängel. Min pappa. som jag vet finns med mig, i varje steg jag tar.
Och i varje andetag. 
Och jag är med dig. du är luften under mina vingar. Och jag är luften under dina. Jag vet. Nu, och föralltid. 
Jag ska göra dig stolt. Jag ska jobba för det, resten av mitt liv. Och du får följa med oss. Mig och Gustav. 
Och se hur stor och fin han är.Och se, att jag klarar mig. Jag klarar mig alltid. Tack vare dig. Att du lärt mig hur jag ska leva.
Tack. Jag älskar dig. Nu, då, förut och alltid. Det är du och jag, som alltid.
Pappa och Ida. Ida och Gustav. Vi tre. två på jorden, och en i himelen.
Du är den vackraste jag vet.

Kommentarer
Postat av: Åsa

Jätte fina bilder Ida! Kram

2011-06-13 @ 15:49:42
URL: http://missosd.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0