idaboye

iaf, jag läste några inlägg om pappa. fyfan vad jag saknar han. mer än någonsin.

blir saknaden bar större och starkare ?

Hur kan den göra ondare nu? Hur kan jag läsa någonting som jag själv har skrivit och gråta.

Jag har inte lika mycket tid för mig själv nu, som när jag var med barn.

Det vet jag, och det är kanske därför saknaden kommer som ett slag i magen som gör så ont att jag måste kräkas?

Jag vet inte. jag saknar honom bara så mycket. och jag vill ha min pappa här. hos och med mig. hela tiden.

jag vill inte behöva tänka att han finns här, någonstans. nej, jag vill ha honom här. jag vill se honom. känna honom.

Jag vill kunna prata och fråga han om saker. Det kan jag inte längre. jag kan inte fråga han ett piss.

för jag får inget svar. det är bara mina egna jävla tankar som jag kan låssas att det är han som säger. men det hjälper ju inte mig. inte alls.

jag behöver pappa. ingen annan. pappa. det är bara han som kan hjälpa mig med vissa saker.

Men nu sitter jag här, själv. utan pappa.

han finns inte, jag vet det. men jag har så jävla svårt att inte vilja ringa honom och be honom komma hem. jag vill se det som att han är bortrest ett tag bara. jag kan inte fatta att han ligger död och begraven.

jag kan inte riktigt acceptera att han aldrig mer kommer tillbaka.

jag känner hur ont det gör mig. hur jag saknar honom. han saknas mig.

kan inte tänka mig att han aldrig mer kommer tillbaka. att han och jag aldrig ska träffas mer.

jag får aldrig mer se min pappa. och han får aldrig mer se mig. aldrig.

hur skulle det kännas? du fick aldrig mer se någon som du älskar så mycket. hur skulle du hantera det ?

och då finns det människor, som har ork och tid att klaga och bråka med sina föräldrar ?!

Vad tänker ni med?

När du kallar dina föräldrar hemska saker, hur tänker du då?

tänk om det skulle vara det sista du fick säga dom ? hur skulle det kännas för dig ?

Jo, du skulle kasnke aldrig glömma det.

Tänk er för.

Även om det är du som är barnet, och du tycker att dina föräldrar beter sig som att det är dom som är barnet i erat förhållande. så kanske du kan leka vuxen, en liten stund.

det kanske beövs. det kanske är jobbigt.men det kan vara värt det.

när ni blir osams om något, tänk dig för en extra gång.

för det kan vara det absolut sista du gör! Och jag tror inte att det är vad du vill, ha ett slut som är skitkasst.

det vill ingen. och det är inte bara familjen, föräldrar. kanske har du syskon? vänner ? man ska aldrig skiljas åt som ovänner. för det är det ingen som mår bra över.

Tänk dig för. en extra gång, innan du vänder dom ryggen och går.

Mitt sista riktiga samtal med pappa, då var jag arg. Gissa en gång om jag ångrar det?

han var full, jag var påväg till hallom.

han ringde och tjaffsade om någon skitsak, och jag blev arg.

varför lyssnade jag inte bara ? varför sa jag inte det sista jag sa att det var OK, att jag förstod. 
varför sa jag inte bara att jag höll med, älskar dig, puss hej.

som alltid annars. varför just den här gången skulle jag bli arg ?

jag fattar det inte. det är helt sjuk.

Det är mitt största misstag. låt det inte bli ditt största.

Det kan vara det sista du säger. eller låter dom höra.

Jag önskar att det sista jag sa till min pappa var att jag älskade honom.

gör inte samma misstag som mig.

Det här är min pappa. och jag är stolt över honom. och allt han har gjort.

och då menar jag allt.

jag älskar hans goda sidor. och visst hade han, som alla andra, dåliga sidor.

men det var dom som gjorde honom mänsklig. eller hur?

Alla som kände min pappa har varit förbannad på honom. jag vet.

men jag tror att alla älskade honom mycket också.

han var en sån människa.

och det är inte bara något jag säger. tro mig.

Alla som kände min pappa, visste att det var en bra människa.

Han var bara mänsklig.