idaboye

Det är helt sjukt, när jag ser er, så ser jag hur mycket ni mognat, på så kort tid.

Jag kommer så väl ihåg min första dag i eran klass. Trodde aldrig att jag skulle passa in där. Kände ingen, ni hade redan hittat varandra när jag kom in. Och jag trodde jag skulle vara själv resten av min skolgång.

Vad fel jag hade! Jag har aldrig tyckt om en klass som eran. Ni hjälpte mig så sjukt mycket.

Allt flöt bara på.  Och om jag passade in? Som handen i hansken.

Det är helt sjukt. imorgon tar ni studenten. Det kan aldrig bli uttjatat tror jag.

Jag vill säga grattis till er. Jag vill önska er ett långt och lyckligt liv.

Ni var fina människor när jag träffade er, och nu är ni så vackra.

Sköt om er, ha en underbar student. Ha kul. Ni är bäst!

Jag är lyckligare än någonsin tidigare!

Jag försöker se upp till himelen nu, men jag kan inte se dig något mer.

Och ingen kan någonsin ta din plats i mitt liv och vad ska jag göra utan dig?

Jag gråter ofta, och vad ska jag göra utan dig?

När alla minnen när du såg i mina ögon, och ingenting får dig tillbaka nu.

När allting var som svårast för dig, så sa du adjö och lämnade oss kvar.

Mina tårar faller för min saknad är så stark. Så mycket tid du hade men nu är det över.

Ännu ser jag dina tårar, ännu hör jag dig röst.

Jag kommer ihåg ditt leende, jag kommer aldrig lämna dig.

Jag gråter ofta, vad ska jag göra utan dig?!

Alla minnen. Ingen kan få dig tillbaka nu.

Vilken lycka. <3

Att vara bebismamma är..
..att öppna ytterdörren med ena bröstet hängandes utanför och ändå inte skämmas.
..att komma på sig själv med att gå och nynna på Här dansar herr gurka helt ofrivilligt.
..att ge sig ut i affärer för att utöka sin skrala garderob och komma hem med 5 stycken bodies i storlek 68.
..att efter några hysteriskt tidiga morgnar vakna 5:45 och tycka att det är världens sovmorgon.
..att ordet snabbmat får en annan betydelse. All mat slinker ner snabbt.
..att välja café efter plats för barnvagn istället för utbudet.
..att upptäcka att hela digitalkameran är fylld av bilder på en enda liten person.
..att älska någon så hjärtat svämmar över - någon som dessutom kräks på dig varje dag.

Jag vill sluta detta inlägg med att säga att killar är IDIOTER! Som inte fattar ett piss.

Jag vill förnya mig. Och det ska jag. sen.

Nu, ska jag spela baking life på facebook. sen ska jag tvätta. Och gå på affären och köpa tvättmedel. 
Mycket idag. Och det är lördag.

för 365 dagar sedan, åkte jag, mitt i natten hem från hallom. direkt till sjukhuset.

Jag såg på farmor direkt att det var försent. Jag skrek. kunde inte andas. allt blev bara mörkt och kallt.

Jag gick in, sprang ut. fortsatte skrika, gråta, slog.

åkte från sjukhuset till solberg. allt var tomt och kallt.

Jag fick åka hem, krama mamma. lägga mig i sängen.

Se på facebook hur alla fick veta. se sorgen som kom till brunflo.

männsikor ringde, grät. Jag grät med dom. Fick sms, mail. Ingenting kunde hjälpa mig.

Tro inte att jag sket i allt. men det kunde inte hjälpa. Ja ni förstår kanske inte.

Det var min pappa. som lämnade mig för 365 dagar sen. idag.

Varje dag är jobbig. men idag är det ett år. och det är extra jobbigt. Förstår ni ?

Det känns som att det var igår. men samtidigt, så är det en hel evighet sedan jag fick träffa min pappa.

Och det är jobbigt. Det känns i hela kroppen. Ingenting är som det ska. Och jag kan fortfarande inte fatta, efter 365 dagar, att han kommer fan inte tillbaka. Han gör inte det, jag vet. men jag förstår det inte. Jag tror ju att han ska komma tillbaka. Jag vill ju det. Men det gör han alltså inte? Han har inte kommit tillabaka under dom här 365 dagarna, så han kommer nog inte alls.

Men vem vill inse det ? Inte jag. Jag kan inte det.

Den här dagen är extra jobbig. Ja. Och ingenting kan ge mig min pappa tillbaka.

Idag är det 365e dagen, utan pappa i livet.

Hur det känns? Åt helvete. såklart. Vad kan man svara? Ingenting är som det ska vara.

Min pappa skulle ha varit här.

Men det är han inte. och han kommer aldrg mer tillbaka. 
Och jag saknar honom, så mycket att det gör så ont i hjörtat. Och hellst av allt idag, vill jag bara gå och lägga mig, och dra täcke över huvudet, och vakna imorgon. Men livet fungerar inte så. Man måste kämpa. Även när det är som jobbigast. Jag vet det.